
Långt, långt bort från Dogavios, efter många hav, finns en ö av is, vulkaner och lurviga små hästar. Den heter Island. På vintern visar sig solen där bara en liten stund och går sedan och lägger sig igen.
”Och vad gör de i mörkret?” frågade Pigúiça med stora ögon. Fofuxo log. Han hade läst allt om det i en bok.
”På julafton ger familjerna där varandra böcker i present”, berättade han. ”Sedan rullar sig alla in i en filt, tar något varmt att dricka och läser hela kvällen. De kallar det Jólabókaflóð. Det betyder julbokfloden.”
Pigúiça försökte säga namnet, och det blev ”jola-bola-floti”. Hon älskade det ändå. ”En bokflod! Ska vi göra en här?”
Och så blev det. Varje valp i gänget valde en bok att ge bort. Bolota slog in en kokbok, förstås. Tico valde en bok om gömställen. Nina en sångbok.
Pigúiça var tveksam. Vad skulle hon ge till Fofuxo? Då tog hon ner den bok hon tyckte mest om från hyllan, den med stjärnorna, vars pärm var sliten av alla gånger hon öppnat den. ”Den här har jag läst massor av gånger”, sa hon. ”Därför finns en liten bit av mig inuti.”
På eftermiddagen före julafton samlades alla i trädgården i skogsdungen, där Storboken bor: en enorm bok, alltid uppslagen, med teckningar av tassar, moln, droppar och stjärnor på sidorna. I Dogavios skickar den ut gnistor varje gång någon läser högt.
Pigúiça och Fofuxo satte sig bakom Storboken, sida vid sida, och läste tillsammans en saga om en stjärna som hade tappat bort vägen hem. För varje sida steg gnistor upp i luften, och de små bina flög runt, nyfikna, som om de också ville läsa.
Sedan kom bytet. Fofuxo öppnade Pigúiças paket och tryckte nosen mot den slitna pärmen. ”Nu vet jag vilken sida som är din favorit”, sa han. ”Den som öppnar sig själv.” Pigúiça skrattade. Det stämde.
Och Fofuxo gav henne en alldeles ny, liten bok om en husky som bodde i snön och hade blå ögon. ”Precis som jag!” ropade hon.
På kvällen gick alla hem till sina sängar, som familjerna på Island gör. Pigúiça rullade in sig i filten, med en skål varm mjölk bredvid sig och den nya boken uppslagen i knät.
Hon läste första sidan. Hon läste andra. På tredje började bokstäverna dansa långsamt. De blå ögonen blev tyngre och tyngre.
Boken blev liggande öppen på hennes mage, som gick upp och ner, upp och ner, som en liten båt.
Och du då? Vilken bok skulle du vilja få en sådan kväll? Välj en riktigt fin och låt den sova nära dig.
