”I morgon! I morgon! I morgon!” Pigúiça hoppade i trädgården under den tilltagande månen och slog med tassarna i luften. Fofuxo hoppade med, bara för att hålla henne sällskap.
”I morgon är det mitt kalas!” sjöng hon. ”Det blir tårta! Och ballonger! Och hela gänget!” Men efter ett tiotal hopp stannade hon. Hon blev stående och tittade på månen.
”Fofuxo...” ”Ja?” ”Tänk om ingen kommer? Tänk om tårtan faller sönder? Tänk om jag inte tycker om kalaset? Tänk om det regnar?”
Frågorna kom den ena efter den andra, snabbt, som poppande popcorn. Pigúiça kände magen full av gnistor, som steg och sjönk utan att sluta.
”Jag tror att jag är nervös”, sa hon. ”Men det är ett bra nervöst. Eller dåligt. Jag vet inte.” ”Båda, ibland”, sa Fofuxo. ”När man väntar mycket på något bra blir magen full av rörelse. Det är längtan efter att kalaset ska komma.”
De satte sig i gräset. Fofuxo tittade upp mot himlen, full av stjärnor.
”Jag har en idé. Vi tar varje oro och lägger den på en stjärna. Den stannar däruppe och tar hand om den, och du behöver inte bära den.” Pigúiça funderade. ”Får jag?” ”Det får du.”
Hon valde en liten blinkande stjärna, alldeles nära månen. ”Den här är ’tänk om ingen kommer’.” Hon letade efter en annan, lite större. ”Den här är tårtan.” Hon valde en tredje, riktigt lågt, nästan vid trädtopparna. ”Den här är regnet.”
Varje gång hon lämnade ifrån sig en oro andades hon ut långsamt: fffffuuu. Gnistorna i magen svalnade, en efter en.
”Nu”, sa Fofuxo, ”tänker vi på något bra med i morgon. Bara en sak.” Pigúiça slöt ögonen. ”När Nina kommer springande, med sitt hopp, för att krama mig.” ”Vad fint”, sa Fofuxo.
Natten var lugn. Stjärnorna hade tagit över allt. Man kunde känna att kalaset redan fanns där, och väntade, alldeles tyst, bakom natten. Det skulle komma i rätt tid, utan brådska. Det enda som behövdes var att Pigúiça sov så att i morgon kunde komma.
De gick in igen. Pigúiça klättrade upp i sängen, och Fofuxo la sig bredvid.
”I morgon”, mumlade hon, utan att hoppa, riktigt tyst. ”I morgon”, upprepade Fofuxo.
Och med oron förvarad i stjärnorna och en bra sak i tankarna somnade Pigúiça.
