Den natten kunde Månen inte sova.
Hon försökte på ena sidan av himlen. Försökte på den andra. Försökte ligga helt stilla, och försökte gömma sig bakom ett moln. Ingenting. Där nere sov hela Dogavios, med släckta små hus, och bara hon var kvar, tänd, rund och vaken. Hon tänkte att hon kanske var den enda som var vaken i hela världen, och det gjorde henne lite ensam. Hon lyssnade efter ett enda litet ljud någonstans, men allt var stilla, till och med vinden.
Pigúiça, som nästan sov, hörde en suck av ljus vid fönstret. Hon öppnade ett blått öga. ”Vem där?”
”Det är jag, Månen”, sa en silvrig röst, alldeles tyst. ”Jag är trött, men sömnen kommer inte.”
Pigúiça gäspade och tänkte, som Fofuxo brukade lära henne när hon inte heller kunde. ”Jag kan tre saker som hjälper”, sa hon. ”Vill du pröva?” ”Ja”, sa Månen.
”Den första är att andas riktigt långsamt.” Månen andades in. Molnen, högt däruppe, rörde sig långsammare, långsammare. Månen andades ut, och alla stjärnor blinkade, riktigt långsamt.
”Den andra är att tänka på mjuka saker. Ett täcke. En kudde. Fofuxos päls.” Månen tänkte på mjukt. Då kallade hon på ett leende moln, som kom och lade sig över henne, fluffigt som ett täcke. Molnet log och sa: ”Godnatt”.
”Den tredje”, viskade Pigúiça, med en röst som redan var mjuk, ”är att blunda, även om sömnen inte har kommit än. Den kommer lättare när den möter slutna ögon.”
Månen slöt ögonen. En liten stund. Sedan lite till. Det var en konstig känsla, mjuk och tung på samma gång, som när ett moln fylls av regn.
Stenarna i Dogavios började sjunga, alldeles tyst, nästan utan röst, en vaggvisa. Blommorna slöt kronbladen, ett efter ett. Vinden slutade blåsa, bara för att inte låta. Till och med floden, långt borta, började rinna långsammare.
Månens ljus blev svagare, svagare, som en lykta som någon långsamt skruvar ner.
Pigúiça log. Hon hade hjälpt Månen att sova. Hennes blå ögon blev tyngre, tyngre. Hon försökte hålla sig vaken bara en liten stund till, bara för att se Månen somna, men det gick inte.
Shhh.
Månen sover. Pigúiça sover. Fofuxo sover. Hela Dogavios sover.
Godnatt, Månen. Godnatt, Pigúiça. Godnatt... du.
