Pigúiça var smutsig. Jättesmutsig. Hon hade lera på nosen, lera på tassarna, lera på svansen och till och med lite lera inne i örat.
”Dags att bada”, sa Fofuxo.
”Vilket bad?” sa Pigúiça och blinkade. ”Jag är ju jätteren.” Och en lerklump trillade ner från hennes haka, plask, precis framför Fofuxo.
Fofuxo höll tillbaka ett skratt. ”Jätteren, säger du?”
”Bad är tråkigt”, sa Pigúiça och gömde sig bakom en buske. ”Vattnet är blött. Tvålen svider i ögonen. Och jag måste sitta still. Och sen luktar jag tvål i stället för hund!”
Fofuxo funderade en liten stund. Sedan sa han: ”Okej. Då blir det inget bad i dag. I dag blir det sjöexpedition.”
Pigúiças huvud stack fram ur busken. ”Expedition?”
I sjön i skogen låg en rad runda stenar, den ena efter den andra, ända bort till andra stranden. När någon hoppade upp på dem sjöng stenarna varsin ton. Do. Re. Mi.
Pigúiça hoppade upp på den första. Do! Hon hoppade till den andra. Re! Hon hoppade till den tredje. Mi! Den fjärde sjöng så ljust att den lät som en liten fågel. Vattnet stänkte på hennes tassar, och leran började lossna utan att hon ens märkte det. På den femte stenen halkade hon lite och, plums, blev hela magen blöt. I stället för att klaga skrattade hon.
Mitt i sjön var vattnet grunt och ljummet av solen. Där växte runda blommor som blåste ut doftande skumbubblor när någon kom nära. Pigúiça rullade runt bland bubblorna. Fofuxo skrubbade hennes rygg med tassen, alldeles lätt, och gjorde en skumhatt på hennes huvud.
”Titta, Fofuxo! Jag är en födelsedagstårta!”
När de kom fram till andra sidan skakade Pigúiça hela kroppen, frrrrr, så att vattnet stänkte åt alla håll. Pälsen var vit och grå igen, mjuk och doftade blommor. De lade sig på en varm sten för att torka, medan solen sjönk bakom träden.
”Fofuxo”, sa Pigúiça med sömnig röst. ”Blir det expedition i morgon också?”
”Det blir det”, sa han. ”Varje gång det finns lera.”
Den kvällen rullade Pigúiça ihop sig i sin säng, mjuk som ett moln. Hon sniffade på sin egen tass. Blomdoft. Där ute sjöng stenarna i sjön fortfarande, tystare och tystare. Hon gäspade en gång. Hon gäspade två gånger. Och så somnade hon, ren på riktigt.
